Östersunds historia
Östersund är en förhållandevis ung stad i Sverige. Staden, som är residensstad i Jämtlands län, fick sitt fundationsbrev utfärdat så sent som 1786 av kung Gustav III.
Östersund är en förhållandevis ung stad i Sverige. Staden, som är residensstad i Jämtlands län, fick sitt fundationsbrev utfärdat så sent som 1786 av kung Gustav III. Det var då ännu inte bestämt var staden skulle ligga och det fanns delade meningar om det bland de styrande i Sverige. Sedan 1500-talet, när Sverige blev ett eget land, försökte landets makthavare öka sitt inflytande i Jämtland. Både politiskt och ekonomiskt hade det varit svårt att få något fäste i dem delarna av Sverige och man ville kunna råda över den utbredda forbondehandeln. Man började med att bygga städer längs Norrlands östra kust och runt 1600-talets början anlades först Härnösand och sedan Sundvall. Dock hjälpte inte det särskilt mycket eftersom jämtlänningarna hade en stark egen landsbygd med intensivt motstånd mot statligt centralstyrd handel. Dessutom hade norska Tröndelag större inflytande över de jämtländska bönderna.
När man skulle placera ut dagens Östersund fanns tre huvudalternativ för de svenska beslutsfattarna att välja mellan; Krokom, Ede by eller i Odensala öster om Östersundet. Det blev det sista alternativet, varifrån staden även fick sitt namn.
Planerna på att lägga en svensk stad i området blev extra aktuellt efter att Sverige erhållit landskapet år 1645. Dåvarande regenten Drottning Kristina ville upprätta en skans på Andersön för att kunna säkra kontrollen över länet. Tillsammans med skansen på Frösö torde drottningen få en bra kontroll. Men hennes avsikt var även att bygga en residensstad i närheten av de båda skansarna. Hon satte då igång ett tvångsarbete som bara ledde till protester och en sinande kassa och till slut fick drottningen ge upp sina planer.
En herrans massa år senare, år 1758, blåstes nytt liv i planerna om ny stad i länet. Den här gången kom första stegen från en privatperson medan myndigheterna inte såg det nödvändigt att bygga en ny stad i Jämtland. Det ledde emellertid till att förslaget togs upp för debatt och en livlig sådan blev det. Många ville ha en stad som kunde stoppa giriga bönder från att exportera sina varor över Kölen. På grund av de ekonomiska vinningarna hade många bönder mer eller mindre struntat i sitt jordbruk för att åka på långa affärsresor vilket ledde till en brist på föda i länet. Med en större stad skulle varutillförseln kunna säkras. Och dessutom var det strategiskt ur en militär synvinkel att ha en stad i Jämtland.
Sagt och gjort, planerna på att bygga en ny stad i länet fick fart och det planerades för en uppbyggnad av Östersund. På den här tiden bodde det endast en person vid Östersundet – en färjkarl som skötte trafiken över sundet till Frösön. Färjekarln måste blivit mycket förvånad när Kung Gustav III utfärdade stadsprivilegier till området.
Man införskaffade de gamla Odensalaböndernas marker vid området där staden idag ligger och började 1786 bygga upp staden. Lantmätaren Johan Törnsten fick uppdraget av konungen att anlägga staden. Törnsten var inte särskilt populär bland borgarna i staden, men har trots det en gata uppkallad i sin ära i staden – Törnstensgränd.
Stadens utveckling gick väldigt trögt. Man försökte få handelsmän från Frösön att flytta till staden, men det var inget man lyckades med. Frösön hade varit det största samhället i området under lång tid och dessutom var marken bördigare och lämpligare för jordbruk än på fastlandet. Östersund var under den här tiden inte tillräckligt attraktivt och under stadens 50 första år ökade befolkningen bara med 400 personer.
Det var först när järnvägen nådde staden, så sent som 1879, som Östersund på allvar började växa fram. Staden började ta för sig och blev efter en tid centrum för mellannorrlands skogsindustri. Under 1880-talet fördubblades staden befolkning och 1893 fick staden ett eget regemente – A4, Kungliga Norrlands Artilleri. Att staden blev en garnisonsstad betydde mycket för utvecklingen. Östersund blev en attraktiv handelsstad och mötesplats för många.